Kjell Westö – Den svavelgula himlen

Tänk att en av årets absolut bästa läsupplevelser kom så här i slutet av året. Kjell Westös senaste bok Den svavelgula himlen är verkligen en bok utöver det vanliga. Det är en bok som man verkligen saknar när den tar slut och det är svårt att börja på någon ny roman eftersom man vet att inget kommer överträffa upplevelsen.

Kjell Westös roman utspelar sig, som de flesta av hans övriga böcker, i Helsingfors. Vi får följa huvudpersonen från barndom till vuxen ålder. Hans kärleksliv med den vackra Stella löper som en röd tråd genom boken och även kamratrelationen med Stellas bror Alex. Vissa partier är jobbiga, t ex det avsnitt i boken då grupptrycket gör att ingen i kamratgänget säger ifrån när den ständigt hånade pojken Kride i en våldsam scen blir misshandlad av mobbaren Jajo (pådriven av Alex). Jag har överhuvudtaget rätt svårt för Alex, han känns inte som en särskilt trevligt person. Trots det så är han under hela livet huvudpersonens närmsta vän.

Vad är det då som är så bra? Det är med den här boken som med t ex Elena Ferrantes böcker eller för all del stadserien av Fogelström. Det speglar ett liv från början till slut och blir en betraktelse över varför livet blir som det blir. Dessutom skildrar den Helsingforsmiljön på ett så fantastiskt sätt att det känns som om man är där.  Jag skulle önska att den här romanen också hade fler delar.

Jag köpte boken här.

FLER ARTIKLAR

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *